Neuromuskulär sjukdom (NMD) | ResMed Sverige

Neuromuskulär sjukdom (NMD)

barn-neuromuskulär-sjukdom-natur

Även om många neuromuskulära sjukdomar är ovanliga är det vanligt med andningspåverkan1, vilket innebär att ett stort antal av dessa patienter söker till lung- och andningsvårdsspecialister. Här kan du läsa mer om andningspåverkan vid NMD och om noninvasiv ventilering – den huvudsakliga behandlingsformen för patienter med nedsatt andningsförmåga på grund av NMD.1

Familjen Beaulieus berättelse

Två av Michelle och Steve Beaulieus söner har Duchennes muskeldystrofi, en svår typ av NMD. Se hur familjen, tack vare livsuppehållande behandling, fortfarande kan resa över hela världen tillsammans. [Engelsk video]

STEG 1

Översikt över neuromuskulära sjukdomar

Vad är NMD?

Neuromuskulära sjukdomar är en heterogen grupp neurologiska tillstånd som direkt eller indirekt påverkar muskelfunktionen på grund av problem med nerver och neuromuskulära kopplingar.1

NMD kan klassificeras som neurodegenerativa, autoimmuna eller genetiska, och innefattar bland annat muskeldystrofi, motorneuronsjukdom, perifer neuropati och amyotrofisk lateralskleros2

Påverkan från NMD på andningsorganen

NMD utmärks av muskelsvaghet, vilket kan påverka andningsorganen och få allvarliga konsekvenser.

  • Incidensen för andningspåverkan beror på den bakomliggande sjukdomen, till exempel är andningssvikt vanligt hos patienter med amyotrofisk lateralskleros (ALS3
  • Debuten och förloppet för andningspåverkan kan vara akut, gradvis eller akut på kronisk, beroende på NMD1, 3
  • Andningssvikt är den vanligaste orsaken till sjukdom och död hos patienter med snabbt progredierande NMD4

De tre främsta typerna av påverkan på andningsorganen beskrivs nedan.

Minskad styrka hos andningsmuskler

Minskad styrka hos andningsmuskler med en minskad vitalkapacitet kan förekomma.

Detta orsakas av antingen enbart en minskning i muskelstyrkan hos inspirationsmusklerna eller detta i kombination med minskad muskelstyrka hos expirationsmusklerna och ökad residualvolym1

Nedsatt hostfunktion

Hostfunktionen är viktig för att hålla luftvägarna rena och förhindra infektion, men försämrad hostfunktion är vanligt vid NMD.

  • Detta kan bero på svaghet hos inspirations- och expirationsmuskler och försämrad funktion hos glottis1
  • Dessutom kan sialorré förekomma på grund av bulbär dysfunktion1

Sömnstörningar

På grund av försämrad andning under sömn är sömnstörningar vanligt förekommande och förekommer vanligtvis innan hypoventilation dagtid och andningssvikt.1

Exempel på nattliga symtom är hypoventilation och sömnrelaterade andningsstörningar

Symtom

Symtom på svaghet i andningsmuskulatur (inklusive diafragma och hjälpmuskulatur) kan vara icke-specifik, förekomma nattetid (särskilt vid en kronisk form av NMD) och kopplas till andra sjukdomstillstånd.3, 4

  • Symtom som är förknippade med sömnrelaterade andningsstörningar innefattar: dyspné, störd sömn och huvudvärk efter uppvaknandet3
  • Symtom dagtid på svaghet i andningsmuskulatur är bland annat hypersomnolens, uttröttbarhet som förvärras, ökad förekomst av infektioner i nedre luftvägarna, dyspné (lägesrelaterad eller ospecifik),² takypné och dysartri3, 5
  • Symtom på ineffektiv hostfunktion innefattar dålig eliminering av slem och aspirationspneumoni

Översikt över neuromuskulära sjukdomar: sammanfattning

barn-neuromuskulär-sjukdom-sömn-mobile

Neuromuskulära sjukdomar är förknippade med allvarliga konsekvenser för andningsorganen, vilket till en början kan visa sig i form av sömnrelaterade andningsstörningar innan symtomen visar sig dagtid hos patienter med långsamt sjukdomsförlopp. Så hur bedöms andningspåverkan vid NMD?

STEG 2

Bedömningar vid NMD

Hur bedöms andningspåverkan vid NMD?

Vilka undersökningar som är lämpligast beror på de kliniska symtomen. I tabellen nedan anges viktiga fynd och de områden som bedöms.

  • Det är viktigt att svaghet i andningsmuskulatur är ett observandum och identifieras tidigt så att behandling kan sättas in i tid3
  • En metod med flera tester kan vara lämpligast vid NMD, med upprepade mätningar efter 3–6 månader eller oftare1
  • Anamnes och fysisk undersökning behövs för att bedöma bulbär svaghet, svaghet hos diafragma/inspirationsmuskler och funktion hos expirationsmuskler3

Viktiga bedömningar och deras resultat hos patienter med NMD1,3,5

Testning av lungfunktion

Testning av lungfunktion ska göras i både liggande och sittande ställning.3

  • Mätningar av styrkan hos andningsmuskulaturen över tid är användbara, och inkluderar maximalt inspirations- och expirationstryck och vitalkapacitet, inklusive vitalkapacitet i liggande ställning vilket är en indikation på svaghet i diafragma
  • En sänkning av vitalkapaciteten på >19 % i liggande ställning tyder på svaghet i diafragma; patienter med bilateral diafragmapares kan ha en sänkning av vitalkapaciteten med ≥50 %1
  • Vitalkapaciteten har visat sig korrelera med gasutbytet dag- och nattetid vid NMD och förväntas minska över tid vid progressiv NMD6, 7

Inspirationstryck vid nasal indragning

Inspirationstrycket vid nasal indragning är en korrekt indikator för bristande syresättning nattetid och andningssvikt hos patienter med ALS och kan vara användbart vid patienter med bulbär dysfunktion som kanske inte kan skapa en läckagefri läppförslutning runt spirometern.1

Symtom på sömnrelaterade andningsstörningar

Tecken på sömnrelaterade andningsstörningar innefattar hypersomnolens dagtid, uppvaknanden nattetid, huvudvärk på morgonen, försämrad koncentrationsförmåga och förhöjda värden för CO2 i arteriellt blod/end-tidalt PCO2/transkutant CO2. Sömnrelaterade andningsstörningar ska bekräftas med en sömnstudie.1

Topputandningsflöde vid hostning

Hostfunktionen kan mätas som topputandningsflödet vid hostning med en spirometer eller topputandningsflödesmätare.1

Ytterligare bedömningar

Andra bedömningar som även kan vara aktuella är inspiratoriskt och expiratoriskt tryck i munnen3 och toraxröntgen för att bedöma diafragman.

Bedömningar vid NMD: sammanfattning

barn-neuromuskulär-sjukdom-rullstol-mobile

Det krävs en kombination av olika bedömningar för att mäta andningsfunktionen. Detta innefattar anamnes och fysisk undersökning, testning av lungfunktion, blodgaser och sömnutvärdering. Nedan förklaras de behandlingar som finns vid dessa funktionsnedsättningar.

STEG 3

NMD-behandling

Hur behandlas försämrad andningsfunktion vid NMD?

Vilken behandlingsstrategi som är mest lämplig beror på vilken den bakomliggande neuromuskulära sjukdomen är. Andningssvikt kan förekomma tillfälligt vid NMD där behandling har god effekt, medan det vid andra progressiva NMD kan behövas kontinuerligt ventilatorstöd.

  • Stödjande andningsbehandling ger ett högre överlevnadstal vid vissa NMD, till exempel ALS, och ökad livskvalitet för de flesta patienter1, 4, 6
  • Regelbunden uppföljning av symtom och sömnrelaterade andningsstörningar, hypoventilation dagtid och host- och sväljfunktion rekommenderas1
  • Patienternas behandlingsmål ska diskuteras och är avhängiga av den bakomliggande sjukdomen och hur snabbt den progredierar4
  • Hos patienter med en kronisk, livsbegränsande sjukdom ska en avancerad behandlingsplan diskuteras tidigt i sjukdomsförloppet4

Noninvasiv ventilering (NIV) nattetid

NIV är den form av ventilatorstöd som är att föredra.1, 4 NIV kan kopplas till en korrigering i gasutbytet natt- och dagtid, ökad sömnkvalitet, förbättrade symtom och ökad överlevnad.4, 6, 7

Start av NIV-behandling

Det finns flera riktlinjer för NIV-behandling, både generella och specifika för NMD;8 essa riktlinjer har olika rekommendationer för start av NIV-behandling.

  • I allmänhet är NIV-behandling indicerat vid NMD vid till exempel symtom på sömnrelaterade andningsstörningar, hypoxi under sömn, hyperkapni dagtid, sänkt FVC eller en snabb sänkning i FVC och lågt nasalt indragningstryck3
  • Däremot är bulbära symtom en kontraindikation för NIV,3 även om positiva effekter för livskvaliteten har rapporterats i denna patientpopulation6
  • Monitorering över natten rekommenderas efter att NIV-behandling påbörjats7 och effekten av ventilatorstöd ska följas upp 1

Ventilatorstöd dagtid

Ventilatorstöd dagtid kan så småningom behövas på grund av att många neuromuskulära sjukdomar progredierar.

  • Indikationer för stöd dagtid innefattar förhöjt CO2 trots effektiv sömnbehandling nattetid, dyspné dagtid och fatigue/koncentrationssvårigheter1
  • Stöd dagtid kan ges via maskventilation med en bilevel-apparat, trakeostomi eller via munstycksventilation för att göra det möjligt att prata och äta1,7

NIV-funktioner

Ventilatorer som kan användas nattetid är till exempel apparater med bilevel-funktion och backupfrekvens. Bilevel-stöd innefattar tryckstöd, tryckkontroll volymbaserade lägen som tryckstöd med garanterad genomsnittlig volym (AVAPS) och intelligent tryckstöd med garanterad volym.1, 6

Justera NIV-inställningarna

Inställningarna för NIV behöver justeras för varje enskild patient:

  • För bilevel-stöd med backupfrekvens ställs trycket vanligtvis in på ett expiratoriskt positivt luftvägstryck som börjar på 4 cm H2O och ett inspiratoriskt tryck som justeras för att ge en tidalvolym på 6–8 mL/kg (eller ~8–10 ml/kg för barn)1, 7
  • En backupfrekvens på 10–12 andetag används ofta och kan justeras
  • Det inspiratoriska trycket kan ökas gradvis om symtom eller förhöjt CO2 på dagtid kvarstår1
  • Höga tryckstödsnivåer (> 6.8 mL/kg förväntad kroppsvikt eller 9.0 cm H2O) har kopplats till lägre transkutan CO2 nattetid hos patienter med långsamt progredierande NMD9

NIV-patientgränssnitt

Ventilationen kan ges via näsan, munnen eller båda samtidigt.6 Maskgränssnitt används vanligtvis för NIV nattetid och innefattar näsmasker, oronasala masker, helmasker och utrustning för läppförslutning.

  • Valet av gränssnitt görs ofta baserat på patientens och/eller läkarens val, samt symtomspecifika behov. Den senaste tidens tekniska framsteg på området har lett till ökad patientkomfort och tolerans/följsamhet1, 7
  • Munstycksventilation kan vara att föredra vid ventilation dagtid hos patienter som tolererar denna gränssnittstyp6

Kontinuerligt positivt luftvägstryck (PAP)

PAP rekommenderas inte eftersom det är vanligt med hypoventilation och centrala händelser.1

Andra stödjande behandlingar

Stödjande behandlingar innefattar eliminering av sekret/ökad hostning, farmakologisk behandling, lungvolymrekrytering och träning av andningsmuskulatur.

  • Eliminering av sekret och ökad hostning görs genom att stapla andetag, hosta med manuell hjälp eller med hjälp av en apparat för mekanisk inblåsning-utblåsning1, 3, 5
  • Sialorré behandlas farmakologiskt med antikolinergika eller botulinumtoxin för att minska salivutsöndringen1
  • Rörelser för att rekrytera lungvolym rekommenderas, även om det saknas långtidsdata för effekten av denna intervention1, 10
  • Träning av andningsmuskulatur vkan öka muntrycket, förbättra den bulbära funktionen och hostfunktionen och kan hjälpa till att bibehålla bröstkorgens flexibilitet. Det behövs dock ytterligare studier för att bekräfta de långsiktiga fördelarna3, 11

Behandling vid NMD: sammanfattning

barn-neuromuskulär-sjukdom-natur-rullstol_mörk-mobile

Andningssvikt är den vanligaste orsaken till sjukdom och död hos patienter med snabbt progredierande NMD. Behandling med ventilatorstöd, vanligtvis med NIV, har visat sig förbättra överlevnadstalen och patientens livskvalitet.12,13 Dessutom innebär den senaste tidens tekniska framsteg vad gäller NIV-gränssnitt att detta alternativ tolereras bättre än någonsin tidigare.14

Sammanfattningsvis kan sägas att NIV är grunden i andningsvård för patienter med NMD och har, tillsammans med stödjande behandlingar, förbättrat utsikterna för denna patientpopulation.

Innehållet i detta dokument är endast avsett för vårdgivare.

Referenser:

  1. Benditt, J. O. Respir Care 2019, 64 (6), 679-688. DOI: 10.4187/respcare.06827.
  2. Mayo Clinic. Neuromuscular disease overview. 2022. (accessed March 2023).
  3. Pfeffer, G.; Povitz, M. Degener Neurol Neuromuscul Dis 2016, 6, 111-118. DOI: 10.2147/DNND.S87323.
  1. Ambrosino, N.; Carpene, N. et al. Eur Respir J 2009, 34 (2), 444-451. DOI: 10.1183/09031936.00182208.
  2. Mary, P.; Servais, L. et al. Orthop Traumatol Surg Res 2018, 104 (1S), S89-S95. DOI: 10.1016/j.otsr.2017.04.019.
  3. Carmona, H.; Graustein, A. D. et al. Annu Rev Med 2023, 74, 443-455. DOI: 10.1146/annurev-med-043021-013620.
  4. Fauroux, B.; Khirani, S. et al. Front Pediatr 2020, 8, 482. DOI: 10.3389/fped.2020.00482.
  5. Wang Z, W. M., Dobler CC et al. Noninvasive Positive Pressure Ventilation in the Home. Table G.3, Guidelines for Neuromuscular Disease. rockville (MD): Agency for Healthcare Research and Quality (US), 2019. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK554178/table/appg.tab3/ (accessed March 2023).
  6. Leotard, A.; Delorme, M. et al. Sleep Breath 2022. DOI: 10.1007/s11325-022-02658-3.
  7. Sheers, N.; Howard, M. E. et al. Respirology 2019, 24 (6), 512-520. DOI: 10.1111/resp.13431.
  8. Bausek N, B. T., Aldarondo S. The power and potential of respiratory muscle training. In Respiratory equipment and devices exhibition magazine, 2018. https://www.pnmedical.com/wp-content/uploads/2018/02/White-Paper-The-Power-and-Potential-of-Respiratory-Muscle-Training-v2.pdf
  9. Kleopa KA, Sherman M, Neal B, Romano GJ,Heiman-Patterson T. Bipap improves survival and rate of pulmonary function decline in patients with ALS. J Neurol Sci 1999; 164: 82–88. DOI: 10.1016/s0022-510x(99)00045-3.
  10. Lyall RA, Donaldson N, Fleming T, et al. A prospective study of quality of life in ALS patientstreated with noninvasive ventilation. Neurology 2001;57: 153–156. DOI: 10.1212/wnl.57.1.153
  11. Nava S, Navalesi P, Gregoretti C. Interfaces and humidification for noninvasive mechanical ventilation. Respir Care. 2009;54(1):71-84. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/19111108/